Ökad samordning längs enskilda vägar
En vägsamfällighet ansvarar för en mindre väg där boende tidigare haft en tunna för sitt hushållsavfall och resterande vid en gemensam uppsamlingsplats. Med nya krav på fastighetsnära insamling ska fler och större sopbilar nu köra hela vägen fram till varje fastighet.
Det innebär i praktiken tyngre och mer frekvent trafik på vägen som inte tål den ökade belastningen och som saknar både bredd och vändmöjligheter för att kunna nyttjas så som kommunen har upphandlat.
För att klara kraven kan omfattande förstärkningar behövas, och dessutom:
- Anläggningsbeslutet som styr föreningens verksamhet har inte räknat med denna typ av användning
- Kostnaderna faller på de boende genom höjda avgifter
- Bidragssystemen är inte anpassade för den här typen av förändring
- Nyttan är inte alltid kopplad till de deltagande fastigheternas behov, utan till ett bredare samhällsintresse
Resultatet blir en konflikt mellan olika regelverk – där en reform inom ett område får konsekvenser som andra delar av systemet inte är utformade för att hantera.
Upprustning av vägen
En vägsamfällighet planerar att rusta upp sin väg efter flera år. Vägen används inte bara av de boende, utan också av skogsbruk, entreprenörer och i vissa fall samhällsservice.
I processen behöver föreningen ha kontakt med flera olika aktörer: Trafikverket kring bidrag och bärighet, kommunen kring planfrågor, Lantmäteriet vid förändringar i anläggningen och ibland även andra myndigheter beroende på åtgärder.
Problemet är att varje aktör ser sin del – men ingen tar ansvar för helheten
Föreningen möts av olika regelverk, krav och besked som inte alltid hänger ihop. Det kan handla om allt från bärighetskrav som saknar finansiering till att detaljplanen tillåter ett ökat vägområde men lantmäteriet gör det inte.
Resultatet blir en tungrodd process där ideellt engagerade väghållare förväntas navigera i ett komplext regellandskap med många olika myndighetstolkningar – utan stöd och utan en tydlig samlad riktning.
Behov av bättre samordning
Det här är inte ett enskilt fall, utan återkommande mönster. Beslut fattas inom olika politikområden, på olika nivåer – utan att fullt ut ta hänsyn till hur enskilda vägar fungerar juridiskt och ekonomiskt.
Riksförbundet Enskilda Vägar ser därför ett tydligt behov av en samordnande funktion som kan:
- Säkerställa att nya regelverk tar hänsyn till enskilda vägars förutsättningar
- Bevaka att förändringar är förenliga med andra gällande lagar och principen om nytta
- Identifiera behov av anpassade bidrag eller finansieringslösningar
- Fungera som en länk och kontaktpunkt för frågor som idag faller mellan olika departement och myndigheter, både i stat, region och kommun.
Helhetsperspektiv krävs för fungerande lösningar
Enskilda vägar bygger på tydliga principer där kostnader ska fördelas efter nytta och beslut ska utgå från de deltagande fastigheternas behov.
När nya samhällskrav införs – oavsett om det gäller avfallshantering, tyngre transporter eller beredskap – behöver dessa principer beaktas.
Med bättre samordning kan vi undvika att olika regelverk motverkar varandra och skapar målkonflikter – i stället ska vi bidra till att hitta lösningar som fungerar i praktiken, både för de som ansvarar för vägen och för samhället i stort.
Ansvarig kontaktperson
Maria Sigfridsdotter, Ordförande
maria.sigfridsdotter@revriks.se